Komposition och kontrastenKomposition och kontrasten
Färg och svartvittFärg och svartvitt
Porträtt
Fotografiet, en stor uppfinning från 1800-talet, har bland annat ersatt målade porträtt.
Under åren har fotograferingstekniken förbättrats.
Fotoporträttens historia
De första fotografierna på papper utfördes av Daguerre.
Han hoppades att en minskning av exponeringstiden skulle tillåta honom att göra porträtt. Sedan kom porträttet att bli en av de viktigaste genrerna av Daguerreotypen.
Från starten till idag har många porträttkategorier tillkommit, t.ex. akademiska porträtt, erotiska porträtt, kändisporträtt, forskningsporträtt, familjeporträtt, självporträtt…
Från mitten av 1900-talet, med utvecklingen av transportmedel, kan fotografer ta porträtt från hela världen. Detta bidrar till den fotografiska utvecklingen och populariteten av porträttfoto.
Porträttkort (6×10 cm) är också en av de stora framgångarna.
Det började runt 1860 och kom att ha framgång fram till början av 1900-talet.
1839 blir fotografiska bilder ett yrke. Många målarkonstnärer blir fotografer. Mot slutet av 1800-talet har alla städer och byar sin egen fotostudio. Människor i alla samhällsklasser kommer för att bli fotograferade. Akademiska porträtt eller fotolegitimation kommer länge att finnas kvar bland professionella fotografer.
Porträttfotografering rör sig över tiden från professionell till amatör.
Porträttet blir en fotografisk genre inom släkten. Dess första funktion belyste de viktigaste ögonblicken i ett liv som dop, nattvard, värnplikt, äktenskap med mera, men försvinner lite med tiden. Före 1960 var porträtten ganska konventionella.
De första fotoporträtten med ”Daguerreotypen” frystes och det krävdes många timmar att posera.
Uppfinningen av negativet (William-Henri Fox Talbot) revolutionerar det fotografiska.
De första negativen var gjorda på tunga och ömtåliga glasplattor tills bröderna Lumière uppfinner ”autochrome” 1903.
Nu är det möjligt att göra foto med många olika typer av filmning. Kodak är den första kameran tillverkad på Eastmans företag som låter dig spela in ungefär hundra bilder på flexibelt stöd. Sedan börjar färgfoton med Charles Cras och Louis Ducos du Hauron.
Men man måste vänta till 1935 med Agfacolor och Kodachrome för att ha färgfoton överallt.
Kända porträttsfotografer
Med ankomsten av nya konstnärer inom fotografering revolutionerades porträttfoto:
– Till exempel Thomas Ruff med sina mycket stora fotoporträtt. Han är en tysk fotograf vars ”jätteporträtt” med sin unika karaktär gjort honom känd. Han började först med små format för att från 1986 skapa porträtt i mycket stora format. Ruff är en av de första som använde denna typ av format i fotografering. Hans stil för dessa porträtt är bristen på uttrycksfullhet hos de fotograferade personerna.
– Richard Avedon är en amerikansk fotograf känd för sina originella och unika svartvita porträtt.
– Philippe Halsman, också kallad Dalis fotograf, är känd för sina hoppande modeller. Först var Halsman modellfotograf för tidningar som ”Vogue”. Han lämnade Frankrike när landet invaderades av tyskarna under andra världskriget. Han mötte Dali i New-York 1941. Han fotograferade Dali 1953. 1954 lanserades boken ”Dali’s Mustasch”. Dali sa om sin mustasch: ”stående som två vakter, mina mustascher försvarar ingången till min person”. Dali var en mångfacetterad konstnär och en fantastisk människa, med en unik personlighet. Samarbetet med sin vän Philippe Halsman varade 37 år.
Landskap
För landskapsbilder är belysning och fördelning av olika ytor grundläggande. Fotografen måste veta hur man förevigar ögonblicket.
I början av fotoskapandet hade landskapsbilder inte så mycket betydelse. Människor föredrog porträtt och gruppbilder; landskapsfoton var idealistiska.
Den äldsta bilden av landskap uppfanns av två fransmän (Joseph Nicéphore Nièpce och Jacques-Louis Mandé Daguerre) och en engelsman (William-Henri Fox Talbot).
1835 introducerade Daguerre det första fotot på silvernitratpapper (en bild av sin villa).
Landskapsfoton stod högt i mitten av 1900-talet, med människor som reste mer och mer till avlägsna länder.
Pionjärer inom landskapsfoton var Maxime Du Camp och Gustave Le Gray. Deras bilder var tagna under deras expeditioner och hade en stor framgång i Paris.
Sedan börjar en fascination för landskapsbilder eftersom resor till fjärran länder blir så enkelt i vår tid. Naturen blir ett favoritämne för fotografer.
2000-talet är också början av den numeriska eran.
Det finns fler möjligheter med bilderna: Färgbilder, svartvita bilder, med samma fil. Alla typer av fotoretuschering är möjlig.
Några kända landskapsfotografer
Yann Arthus Bertrand föddes 1946 i Paris och är en fotograf känd för sina bilder tagna från himlen. Först var han skådespelare.
Han slutade 1967 för att ansvara för ett djurreservat.
I Kenya där han bodde några år, upptäcker han världen från himlen ombord på en varmluftsballong.
Sedan grundade han ”Altitude Agency” som samlar fotografer från över hela världen.
Yann Arthus-Bertrand är berömd i hela världen som specialist av flygfoton.
Ansel Adams var en amerikansk fotograf och miljöaktivist känd för sina svartvita fotografier av American West och Yosemite National Park. Hans teori om exakta och intensiva bilder förändrar fotovärlden. Hans foton är det motsatta av pictorialism men mycket uppskattade och på modet vid den tiden.
Hans bilder är framför allt och alltid i evig symbios med naturen.
Edward Weston var en amerikansk landskapsfotograf, men som också fotograferade porträtt, nakenbilder och djur.
Han avstod från pictorialismen och började med ren fotografering.
Utrustad med en storformatskamera skapade han skarpa och detaljerade bilder.
Han var medgrundare av f-64-gruppen. En grupp grundad 1932 av fotografer från San Francisco, inklusive Ansel Adams, för att lyfta fram deras gemensamma vision om fotografering kallad ren fotografi. Den visar verkligheten så exakt som möjligt, till skillnad från pictorialismen.
Han gjorde bland annat en serie fotografier av sanddyner kallade ”Oceano”. I denna fotoserie verkar landskapet minska, himlen försvinner, och lämnar en dominerande plats för spel av skuggor och form med sanddynerna.
Pressfoto
Pressfotografins födelse
Den tekniska utvecklingen och autotypin gör det möjligt att gå från en enkel ritning till integreringen av fotot i tryckprocessen.
Från 1860 blir fotografiillustration i pressen vanlig.
I slutet av 1880-talet utvecklades autotypin som gör det möjligt att ha fotografier i pressen tack vare forskningen från en tysk, Georg Meisenbach, och en fransman, Charles-Guillaume Petit.
Den första fotodokumentären som återfinns i en tidning är den av kemisten Michel -Eugène Chevreul som publicerades i ”Le Journal illustré”, den 5 september 1886.
Dagspressen utvecklas också och foton publiceras.
Det var i början av 1900-talet som de första fotobyråerna dök upp. Detta är början av fotografiska tidskrifter i USA och Storbritannien samt i Frankrike och Tyskland.
En ny kategori av fotografer föddes, fotografpressreporter.
En ikonisk bild
Fotografen Nick Ut fick Pulitzerpriset för ett foto taget i Trang Bang under Vietnamkriget. Det är en chockerande bild som illustrerar krigets fasor och lidande av dess oskyldiga offer.
Flickan, som heter Kim Phuc (9 år) springer naken. Hennes blick är förskräckt. Det är en bild med en historisk sanning.
Den här bilden sammanfattar historien om Vietnamkriget och dess inverkan på landet och folket. Fotot är intressant genom slagkraften som den har haft i det amerikanska samhället och i världen. Det är en ikonisk bild, på gränsen av det outhärdliga och som har blivit en ikon.
Den svenska legendaren
Fotografen Lennart Nilsson publicerade en bild av mänskliga embryon. Den publicerades, med många andra bilder, i boken ”ett barn blir till” 1965.
Lennart Nilsson, som är svensk, började sin karriär som yrkesfotograf i slutet av andra världskriget med att fotografera den norska befrielsen. I samband med det gjorde han också ett bildreportage om vildlivet i Lappland och Spetsbergen.
Men det är framför allt hans bilder av mänskliga embryon som gjorde honom världsberömd. Det är ett vetenskapligt foto men också ett pressfoto eftersom sexton sidor av boken publicerades i tidningen Life Magazine.
Bildkomposition
Det finns tre zoner i en bild där en dominerande punkt kan placeras:
centralt och statiskt; nära kanten, icke-centrerat; vid sidan av centrum, måttligt dynamisk.
Ögat rör sig från den ena punkten till den andra som skapar en förbindelseledning, det viktigaste elementet i bilden.
Linjen har en relation till bildens horisontella och vertikala kanter. Det finns ett perceptuellt fenomen av kontinuitet som tillåter att ett flertal punkter ger intryck av att fylla utrymmet som separerar dem.
De horisontella linjerna är basen av kompositionen eftersom våra ögon lättare utforskar en scen i denna riktning. De här linjerna är synonymer av stabilitet och kan bli expressiva. Det är adekvat att använda sig av en diagonal struktur för att hantera motiv där det finns risk för att bilderna blir röriga.
Diagonala linjer ger en stor frihet av riktning och skapar mer dynamik i bilden.
Koncentriska kurvor tenderar att förstärka varandra och uttrycket av rörelse kan kännas även när kurvorna är komponerade. Kurvor ger en rytm till bilden som raka linjer inte gör. Med omvända trianglar (användes för stilleben och liknande bilder), används fisheye-objektiv i dykning för att öka proportionerna av omvänd triangel. Om samma objektiv används i motsatt dykning kommer det att ge vertikala linjer som konvergerar på toppen av bilden.
Kontrast
Kontrasten varierar beroende på fotograferingen, och förhöjer kompositionen.
Det är ett av de viktigaste begreppen inom fotografering.
Skuggor och starka ljus tillåter att skapa atmosfären och stilen i en bild.
Man har två huvudaxlar:
kontrast och luminositet.
Ljusdunkel är en del med höga kontraster.
Axeln för den totala ljusstyrkan definierar atmosfären av bilden.
Om mörka toner är i majoritet är tonen låg. Om ljusa toner är större är tonen hög.
Man har ofta tendens att jämföra färgfotografering till verkligheten.
Kontrasten som gör att foton blir komplexa att dechiffrera är t.ex. när skuggor är glidande.
Det gör en del av mysteriet och skapar tvetydigheten, som gör bilden intressant.
De kontrasterande färgerna med t.ex. ett landskap med ganska dämpande färger belyser intensitet och motivet och återvänder betraktarens blick i den riktningen.
Skuggspel kan minska kontrasten i ett foto där former och färger förbättras. I foton med en disig himmel är skuggor och kontrast knappt synliga.
Man kan också ha en stark naturlig kontrast när motivet är emot ljuset.
Slutligen kan kontrasten vara överdriven när man fotograferar en person i ett snöigt landskap eftersom för stor skillnad mellan lågt och högt ljus kommer att orsaka problem vid fotografering.
Färgbild och teorin av harmoni
”Färg lägger till en annan dimension för foton”.
Färgtema genom fotografisk bild är ett stort ämne.
De tre axlar som är de mest använda är nyans, mättning och luminositet.
Nyansen ger till varje färg sitt namn.
Mättningen är intensitet av renhet av nyansen.
Luminositeten determinerar om nyansen är mörk eller ljus.
Idén av primär färg är viktig och central.
Uppfattningen av nyanser beror mer på kontextuella och kulturella faktorer än en optisk verklighet. Det finns några huvudfärger i den kromatiska cirkeln, som blå, en kall färg som symboliserar renhet och utrymme.
Blått kan representera drömmen, melankoli eller avstånd.
Det finns också gul, ljusets färg i högsta grad som förknippas med rikedom, stjärnor, makt eller sommar.
Slutligen är röd associerad med eld, kärlek eller blod och representerar motsatta känslor som kärlek, mod och ilska och hat.
Teorin om harmoni är att användningen av färger kräver en förmåga att ge ett personligt uttryck. Det finns två kategorier av harmoni:
– Komplementär harmoni med nyanser och färgarrangemang igenom den kromatiska cirkeln. Det finns en liknande effekt när färgerna ses sida vid sida.
– Harmoni av likheter när angränsande färger är bra mot varandra och inte genererar någon konflikt. Varma färger har en likhet med kalla färger.
En annan viktig punkt är den relativa ljusheten.
Nyanser har olika ljusvärde; gul är den mest ljusvärda och lila den mest mörka.
Goethe gav numeriska värden till nyanser.
Ibland kan färger vara disharmoniska för några personer och harmoniska för andra.
Som målaren Kandinsky sagt: ”opposition, motsägelse: det är vår harmoni”.
Färgaccent kan tillhandahålla en referenspunkt till betraktarens blick.
Svartvit bild
Svartvita fotografier har en unik plats inom konsten.
Svartvita bilder är tidlösa och ger foton ett nytt perspektiv. De tillåter att förmedla känslor annorlunda.
Svartvita foton går rakt på sak.
Med svartvitt är kontrasten viktigare än med färgbild, för att framhäva bilderna. Samma bild kan komma att uppfattas på olika sätt beroende på om det är en färgbild, som är mer realistisk än en svartvit bild.
Med svartvita bilder är former och linjer viktigare än ämnet själv.
Observatörens blick tittar mer på texturen och fotoformen eftersom frånvaron av färger belyser andra kvaliteter av bilden.
Den svartvita bilden tillåter också en större kreativitet av toner i bilden.
Gråskalenyanser ger en subtil bildkomposition.
Gråskalenyanser med en svag färgton kan kallas kromatiskt grått, svart eller vitt.
Det är rena nyanser som gjorts ljusare eller mörkare. Molnigt väder t.ex. är lämpligt för svartvit fotografering och ger intensitet till bilden.
För en hängiven fotograf är det en större frihet med fotoredigeringen.
Men idag är det inte så eftersom färgbilder i och med digitala bilder har samma kreativa potential för fotoframkallning och redigering.
Färg eller svartvita bilder? De två har sina fördelar och nackdelar. Allt beror på fotografen och dennes preferenser.
Vill du komma i kontakt med oss hittar du kontaktuppgifterna här. Vi svarar dig ”blixt”-snabbt.